Jamie Sallmén

Jag lever mitt liv, för att kunna ge till andra..

Kroppspositivism, resande och snygga outfits i all ära. Men varför gör jag det här?
Varför lever jag ett liv på sociala medier och varför väljer jag att blogga?

 
Det är nämligen så att jag lever ett liv, som jag varje dag väljer att leva. Trotts en inre kamp sedan så länge jag kan minnas. Jag har under mina senare år i livet lyckats förstå att jag besitter en otrolig styrka som i mina visioner kommer att kunna inspirera andra till att välja samma väg. Att kunna motivera de som är påväg att ge upp eller för dem som inte har andra förebilder eller bara behöver en påminnelse.
Jag lever mitt liv, för att kunna ge till andra – det jag själv saknade när jag växte upp. En förebild som pratar, lyfter upp och luftar en hel del tuffa ämnen. I bloggen har jag inte alltid skrivit ner mina starkaste historier. Tidigare har det absolut berott på rädsla över att bli dömd, utfryst, negativt bemött eller att få någon annan negativ följd. I detta nu har det handlat om min ork, då jag har satt mig själv i ett annat rum – ett prestationsbaserat och jobbrelaterat rum som krävt all min tid och lite till. Men detta tillstånd är inte permanent utan jag ser att friheten till mitt skrivande kommer komma tillbaka.. 

Jag har dock valt att vid två olika tillfällen på senare tid valt att lyfta några av mina händelser som jag innerligt hoppas kan ge hopp, förståelse till omvärlden och kanske styrka till de som gått/går igenom liknande. Detta utrymme och dessa tillfällen har jag fått chansen att ge i min & Tildes kära podd. Det ena avsnittet är i avsnitt 6 ”Från resmål till PTSD” och nästa del kommer att komma ut imorgon, alltså avsnitt 12.
Tack Tilde för att du låter mig prata om de som är viktigt för mig..

 
Tanken är självklart att jag ska skriva ner tankar och mina känslor kring dessa avsnitt – men för mig har det handlat om bristande sinnesro. När jag skriver mina texter här i bloggen så vill jag vara ”närvarande” till fullo. Jag har inte funnit den de senaste veckorna. Jag har en dröm och en plan som inte skridit till verket än – och det är att inte bara ha mina texter nedskrivna här i bloggen eller på andra sociala medier utan jag vill skriva bok. Det som först står på listan dock är att jag ska ha egna föreläsningar! Jag vill upp där på scenen och berätta min historia. Inte endast för att sätta mig själv på kartan – utan för att kunna sprida kunskap. Avdramatisera och minska den skamkänsla som är starkt förknippad med dem ämnen som jag pratar om. Det är bland annat om den lägre samhällsklassen, psykisk ohälsa, missbruk och traumatiska händelser.

Jag vill ge inspiration till livskvalité! Få människor till att inte bara överleva var dag utan ge hopp om karriär och hälsa. Jag vill skapa medvetenhet för olika livsöden, till olika bakrunder. Detta genom att vara en medmänniska, där och då på scen, som varje dag jag lever.


 Om du endast kommer att lyssna på ett eller två avsnitt utav Babbel på Banérgatan – se då till att lyssna på morgondagens avsnitt samt avsnitt 6! 

Varför? För att se hur långt man kan komma så länge man inte ger upp. För att få en insikt i andras liv och få perspektiv på saker och ting. För att få en tacksamhet för att få leva ännu en dag till.  

Jag lovar dock att jag är inte klar här. Detta är heller inte ens en bråkdel utav vad jag har att dela med mig utav. Oavsett om du kommer från ”liknande” förhållanden eller om du kommer från raka motsatsen – kom ihåg, ge kärlek till dina medmänniskor,  även om de så än är ett litet ynka leende. Det kan vara avgörande.

Mina kära läsare, detta är en del av varför jag vill nå ut till människor via mina sociala medier. Samtidigt som jag visar min passion för foto, resor, härligt pepptalk om selflove och snygga outfits. Med andra ord; Passion i kombination av storslagna visioner och mål... All kärlek, Jamie