Jamie Sallmén - Gravid?

hälsa

Gravid?

16 augusti 2016

Lagom till semestertider och bikinisäsongen dealade jag med någonting som får mig att skriva ett långt inlägg..

Tankarna om hur det hade kunnat sluta med en katastrof ger mig ingen ro i kroppen innan jag skrivit av mig..

Hej alla tjejer, kvinnor och igentligen alla andra som är där ute också. Jag har tänkt på en sak som får mig illa till mods. Jag tänker att jag mer än gärna vill ge er en tankeställare och att ni sedan tar och tänker efter så kan vi kan slippa fler av dessa scenarion. Okej?

Som bekant så jobbar ju jag bland annat i receptionen på gym. Där har jag befunnit mig av och till i ett par år, så jag har fått se, höra och vara med om en hel del. I våras så genomgick jag en otroligt tuff period i mitt liv men jag valde att kämpap på i vanlig ordning, gå till jobbet och försökte vara den positiva som jag brukar vara. Jag vill tillägga att jag älskar mitt jobb och de är många gånger där som jag får en extra positiv kick i livet av att bara befinna mig där. Jag får dessutom så otroligt mycket ut utav att kunna ge människor så mycket och FÅ så mycket tillbaka som jag får utav alla härliga medlemmar..
Däremot så hade jag inte bara ett, utan två (!?) sceanarion under en väldigt kort period där jag faktiskt blev ARG! Inte för att det som sades, sades till mig och absolut inte på de kvinnorna som sa det, utan arg på själva uttalandet, som så många gånger sker där ute. Jag tänker att vi borde veta bättre?!
Jag får först höra; "Jamie, xxx sa att du känns väldigt trött och sliten. xxx och jag pratade om de och vi misstänker... Eller ja.. Du är väl inte gravid, inte..?"

Ett leende sätts på mina läppar. Du skojar med mig va? Var min första tanke. Andra tanken var att jag hoppades att du skämdes. Men den tredje tanken som sedan suddade ut bägge två var: Hur i hela friden tänkte du nu?!

Jag blev arg. Inte på henne igentligen. Men på situationen! För mina tankar fördes direkt till en mycket yngre Jamie, där jag hade tagit det så fruktansvärt illa och uttalandet hade gjort ont. Då kom jag och tänka på alla dessa kroppsideals-hets-propaganda-skit som finns, jag kom och tänka på en del medlemmar genom åren som man sett som lider av olika slags ätstörningar, jag tänkte på ökningen av Ortorexi där ute.. Jag fick såååå många tankar i mitt huvud som kunde slutat i katastrof. Tänk om jag hade varit en tjej, som inte var stark nog, smart nog och förstå att det inte är fel på mig utan samhället som känner att det är fritt fram och fråga om graviditeter eller inte. Vad hade hänt om jag varit något svagare, haft en dålig dag, varit som den yngre Jamie jag en gång var och tog till mig allt? Eller om jag hade lidit av en dold sjukdom och slutade äta under flera veckors tid för att någon valt att yttra sig på detta viset?

Sedan kommer scenario två. Ännu en kvinna på gymmet (3de i räkningen på mindre än två veckors förlopp) som slänger ut frågan "Du är inte gravid då?" när jag står på jobbet och är så trött, hängig, uppsvullen och kämpar mig för att hålla mig vaken trotts att jag är stående. Justa ja. Där har vi det. Leendet blir inte lika stort denna gången. Jag blir arg igen, men svarar snällt. "Nej, jag har stenkoll på att det inte är en graviditet. Jag har bara gått upp lite i vikt.. "

Tankarna går igenom huvudet igen. Förstår inte folk att det är väl upp till mig, om jag någonsin i hela livet skulle bli gravid - att det är väl min rättighet att låta andra få reda på det? Inte din rättighet att ställa någon annan mot väggen och tvingas svara på en sådan fråga, om fallet nu ens hade varit så?

Ännu en sväng genom alla tankar för kroppshets, sjukdommar, dåliga självförtroenden och allt vad vi har där ute.. Wow. Jag blir matt och tänker på att jag är otroligt tacksam att jag är stark nog i mig själv att det inte får slå ner mig. Jag har trotts allt sedan jag fick diskbråck i våras gått upp 6-8kg.. Jag kanske ser lite småtjock ut och ja, för min del är det okej. Så varför ska någon annan ta sig friheten och lite "lätt" skumma igenom mitt liv och sedan dra en slutsats som de sedan känner ska frågas rakt ut? Jag undrar därmot - varför är vi inte snällare än så mot varandra? På ett gym dessutom? Där det ska osa hälsa! För enligt mig är inte det ett hälsosamt att tänka och bekymra sig om andras vikt eller kroppar. Fokusera på dig och ditt inre så är vi på rätt väg..

När jag fick dessa "gravid förfrågningarna" så genomgick jag en ganska omfattande separation. En separation som innebar att jag skulle gå skilda vägar med min dåvarande sambo, vilket jag delade i stort sett allt med. Jobb, hem och liv. Det fick mig att må lite sämre i vardagen och jag valde helt enkelt att vara profisionell och låta privatlivet vara osagt i dessa scenarion. Däremot så är det viktigt för mig att skriva om det här. Vet du varför?
Jo, för tänk dig vilken jäkla skada det kunnat bli om du ställer frågan till FEL PERSON. Jag är glad att dessa tre kvinnorna valde just mig, för jag kan ta det. Men jag hoppas innerligt att det var den sista gången i deras historia som de slängde ur sig det. För att jag vill att de aldrig ska komma fram till en tjej som möjligtvis tampas med världens matmissbruk, psykiska känslomässiga berg&dalbana eller liknande. Den kan nämligen bli en katastrof. Hör ni det? Vad man säger till en annan person kan sluta i en katastrof. För den personen. Du däremot kommer lindrigt undan, du vet ju ingenting om den personens inre kamp..

Min separation fick mig att känslomässigt och trötthetsmässigt helt slut i våras. Stressen över att vara utan boende i Stockholmsstad har inte varit min lättaste kamp, men den har gått (tack vare världens bästa vän och en jäkla massa tur). Att ordna ett nytt jobb visste jag skulle gå.. Men jag råkade lägga på mig några kilon.. Så Nej, kära kvinnor som ställde frågan, jag säger det igen; Jag är inte gravid. Jag ville så gärna svara er med att jag ligger i separation och är bostadslös för tillfället och jag måste byta jobb och jag har lagt på mig en massa depp-kilon, men tack för omtanken. Not. Som tur är har jag kunskapen om hur jag gör mig av med dessa kilon om jag vill och känner för det. Däremot så vill jag dela med mig utav en annan kunskap - att man ställer inte frågan till en annan person om hur deras samlevnadsliv ser ut. Du har inte något med det och göra om inte personen i fråga väljer att tala om det själv. Och för gudsskull låt oss kvinnor berätta när vi själva vill avslöja våra graviditeter eller inte!
Tack på förhand, en liten mulligare, men ack så glad Jamie. <3

*Detta handlar inte om att skälla ut någon eller att jag är arg på någon. Jag vill bara ge er som känner er träffade en tankeställare. Jag vill inte att dessa scenarion ska ske utan eftertanke. Jag vill motverka att just detta sker, det är så otroligt onödigt som kan ha en onödigt stor påverkan på någon där ute<3..
All kärlek.

Tuvis

Det är precis som du säger egentligen sjukt hur laddat ordet gravid har blivit, för en som inte är det och har någon slags ätstörning eller liknande kan det ju kännas som "undergången" om någon skulle ställa en frågan. Men oavsett ätstörning eller inte så förstår jag att det blir ett märkligt påhopp när man inte mår bra varken in eller ut. Jag är så glad över att du kunde se det så objektivt som du gjorde och inte gå in i känslor så som du nämnde att du kanske hade gjort förr. Förstår du vad stark du är och kommer att bli efter detta år Jamie? Kanske ett skitjobbigt år men du kommer att ha vuxit så mycket från det. Längtar tills jag får krama om dig! För nu nästa efter nästa vecka och tentaplugg kommer jag ha mycket mer tid för en massa frukostar och fikastunder <333 super stor kram till dig!!!

Svar: Ja precis <3 Däremot så vill jag inte belysa detta problemet för MIN skull.. Jag gör det för alla andra som är där ute som ständigt får dessa frågor. Varför ska vi ta reda på sådana saker om ingen valt att berätta? <3 Det finns nämligen en annan bakrund i detta som jag inte ens valt att ta upp; alla dessa kvinnor som ständigt FÖRSÖKER bli med barn, men inte lyckas? Ja. Oavsett vad så känner jag att det är något som man borde tänka före - innan. Jag är helt okej med frågan. Jag fick bara ont i själen efter att ha sett så mycket sjukdom att de är tokigt att vi hetsar mer om tankar kring andras kroppar <3 Ja, gud ja. Detta år lär ge mig en hel del. Däremot så är jag starkare från tidigare år och vad jag genomgått. Men detta kommer säkerligen ge mig någonting också.. <3
JA MEN DETSAMMA! KLART att vi ska det <3 Vi hörs och pratar mer om det <3
Superstor kram tillbaka till dig fina!

Jamie Sallmén

Jossan

Som du säger, det kanske var tur att du fick dessa kommentarer och inte en person som hade tagit det hårdare.

Kan dock meddela dig att den första tiden under en graviditet går de flesta kvinnor ner i vikt, oavsett startvikt innan. Först månad 4-5 det brukar synas att man fått en liten mage och då börjar man komma upp lite i vikt.

Däremot är många väldigt trötta (och mår allmänt pyton) de första tre månaderna, en ganska klassisk symptom på graviditet.
Jag är gravid och mina kavajer (går annars i löst sittande plagg privat) som vanligen brukade sitta slim började bli lösa överallt förutom kring bysten den första tiden, och jag är ingen stor person som enkelt går ner i vikt, har storlek 32-34.

Nu är jag inne i månad fem och nu ser man att något händer med kroppen.

Så kommentarerna från dessa person behöver absolut inte bero på en eventuell viktuppgång, utan snarare att du var trött.

Men, bra inlägg. Ingen ska ta sig frihet att fråga om något så privat tycker jag.

Svar: Hej Jossan! Tack snälla för en lång och viktig kommentar. För det är självklart att allas graviditeter ser olika ut. Jag har full förståelse att även detta kan ha riktats just åt min trötthet, och inte mina extra kilon.. Jag har full förståelse om det. Däremot så är det just så som jag säger; att däremot så skulle det ha kunnat bli riktigt tokigt om det hade sagts till någon annan.
Detta är en problematik jag stött på sedan jag var 16-år då jag fick frågan första gången (!?) och då var det just för en viktuppgångs skull.. Däremot så finns det även en annan del av detta som jag inte ens tagit med i inlägget med risk för att göra det alldeles för långt; till de kvinnor som ständigt försöker lyckas med att få barn, men kanske inte kan. Eller för de kvinnor/ par som lyckats men ständigt får nedslag av missfall etc. <3 Jag ville lyfta detta, för att ge folk en eftertanke med att om "Jag sköter min kropp, så kan du sköta din". Och endast med kärlek i den text jag skriver.. För jag tänker inte på MIG även om jag valt att fläka ut Mitt liv. Jag vill ge hoppet till alla andra som också får utstå denna (ibland) förnedrande fråga. Oavsett viktuppgång, trötthet eller vad det nu så väl kan vara.. För det kan, skapa katastrof... <3

Tack snälla igen för att du tog dig tiden att kommentera. Och all lycka till din graviditet! <3 Kram

Jamie Sallmén

Maria

Underbart inlägg! Känner igen mig så väl. I mitt fall har det varit ganska trist att behöva skratta bort denna typ av frågor gång på annan samtidigt som jag under de senaste halvåret gått igenom två missfall. Att jag tack vare detta gått upp ett par kilon. Nej, det orkar man inte svara.

Senaste gång jag fick denna fråga (läs: förra veckan på jobbets kick off) var när jag berättade för några kollegor att jag ska gifta mig nästa år. En kollega undrade då varför jag skulle gifta mig först och varför vi inte skaffade barn istället. Vältajmad fråga. Verkligen. Och ja, jag drog den vanliga "ja, haha, en sak i taget. Blir det så blir det. Vi har ingen stress!"

Man vet att människor som ställer denna typ av frågor bara menar väl, men alla måste vi lära oss att låta bli trots nyfikenhet och välmening. Man har nämligen sällan full koll på vad som försiggår i andra människors liv. Och snälla alla - sluta lägga så onödigt mycket stress och press (genom alla dessa oigenomtänkta frågor) på oss unga kvinnor. Vi är duktiga nog som det är att stressa och pressa oss själva.

Tack för ett mycket viktigt inlägg!

Svar: Hej Maria! Tack snälla för din SUPERVIKTIGA kommentar. För just det du beskriver är en annan del av just samma scenario som finns! Däremot så valde jag att inte nämna det i just detta inlägget.. För det är helt galet att man ska lägga sig i någon annans privatliv, oavsett om man menar väl eller inte - i just denna frågan!
För det finns så många kvinnor som kämpar för att få barn men inte kan lyckas och som behöver möta dessa frågor ständigt.. Jag ville skriva om det just för att jag var 16 år första gången som jag fick möta frågan (just då efter en ganska stor viktuppgång på kort tid) och kände att denna gången får det vara nog. Just i "sjukdomssyfte" riktat mot kroppshets.. För mig var det naturligast att skriva om då jag möter människor inom min bransch hela dagarna och kände att jag var tvungen att få sätta ner foten just för dem. Men Maria, du är minst lika viktig i din fråga. Och genom att skriva din historia här, ger du människor som känner igen sig i din historia, styrka. För det är det vi ger varandra - styrka i gemenskapen vi ger varandra genom att stå upp för oss. Så tack!

Tack till dig för att du läste mitt inlägg och valde att dela med dig. Kärlek! Och all lycka till dig och din blivande man (& framtida familj!)

Jamie Sallmén

Maria

All kärlek! Och heja alla oss tjejer som står på oss kring frågor som denna! För framtida generation kvinnor ska det vara en självklarhet att slippa höra kommentarer om kroppen, oavsett om den förändrats eller ej. Tack igen för ditt fina inlägg, och hoppas att du får en underbar höst! <3

Svar: Underbara du! Heja dig!! Så rätt <3 Detsamma till dig :) Stor kram, J

Jamie Sallmén

Isabelle Burlin

Men åhhhh, blir också fruktansvärt irriterad och provocerad av människor som tror och tar sig rätten att ställa såna frågor!? Så himla dumt och klumpigt sätt att uttrycka sig på!

Kram!! Heja dig!!

Svar: Ja, jag förstår frustationen. Kände att det var viktigt att ta upp ämnet i alla fall. :) Tack snälla du! KRAM!

Jamie Sallmén